väcka

See also: vačka

Swedish

Etymology

From Old Swedish vækia, vækkia, from Old Norse vekja, from Proto-Germanic *wakjaną.

Pronunciation

• IPA^(key): /²vɛka/
• Rhymes: -²ɛka

• audio:

  (file)

• Homophone: vecka

Verb

väcka (present väcker, preterite väckte, supine väckt, imperative väck)

1. (transitive) to wake up; to cause someone to stop sleeping

Conjugation

Conjugation of väcka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	väcka		väckas
Supine	väckt		väckts
Imperative	väck		—
Imper. plural1	väcken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	väcker	väckte	väcks, väckes	väcktes
Ind. plural1	väcka	väckte	väckas	väcktes
Subjunctive2	väcke	väckte	väckes	väcktes
	Participles
Present participle	väckande
Past participle	väckt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• väckbar

Related terms

• väckarklocka
• vaka
• vaken
• vakna

References

• väcka in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)