mångla
Jump to navigation
Jump to search
See also: mangla
Swedish[edit]
Etymology[edit]
From Proto-West Germanic *mangalōn, from Latin mangō (“dealer, monger”). Attested since 1527. Cognate with Old Norse manga, Old English mangian, Middle High German mangâri.
Verb[edit]
mångla (present månglar, preterite månglade, supine månglat, imperative mångla)
Conjugation[edit]
Conjugation of mångla (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | mångla | månglas | ||
| Supine | månglat | månglats | ||
| Imperative | mångla | — | ||
| Imper. plural1 | månglen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | månglar | månglade | månglas | månglades |
| Ind. plural1 | mångla | månglade | månglas | månglades |
| Subjunctive2 | mångle | månglade | mångles | månglades |
| Participles | ||||
| Present participle | månglande | |||
| Past participle | — | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Related terms[edit]
References[edit]
- mångla in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- mångla in Svensk ordbok (SO)
- mångla in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- mångla in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)