motståndskraftig

Swedish

Etymology

From motståndskraft +‎ -ig. First attested in 1888.

Adjective

motståndskraftig (comparative motståndskraftigare, superlative motståndskraftigast)

1. resistant, sturdy, robust, durable
2. resilient

Declension

Inflection of motståndskraftig
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative2
Common singular	motståndskraftig	motståndskraftigare	motståndskraftigast
Neuter singular	motståndskraftigt	motståndskraftigare	motståndskraftigast
Plural	motståndskraftiga	motståndskraftigare	motståndskraftigast
Masculine plural3	motståndskraftige	motståndskraftigare	motståndskraftigast
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular1	motståndskraftige	motståndskraftigare	motståndskraftigaste
All	motståndskraftiga	motståndskraftigare	motståndskraftigaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

Further reading

• motståndskraftig in Svensk ordbok.
• motståndskraftig in Reverso Context (Swedish-English)