värma

See also: varma, Varma, and værma

Swedish

Etymology

From Old Swedish værma, from Old Norse verma, from Proto-Germanic *warmijaną.

Noun

värma c

1. (archaic) heat, warmth (the same as värme)

   med blid och livlig värma

   with mild and lively warmth (from a Swedish summer hymn)

Verb

värma (present värmer, preterite värmde, supine värmt, imperative värm)

1. (sometimes with upp (“up”), used similarly to English) to heat, to warm (make warmer)

   värma maten i mikron

   heat the food in the microwave

   Solen värmer oss

   The sun warms us

   Har ni haft tid att värma upp?

   Have you had time to get warmed up [to warm up]?

2. (figuratively) to make happy

   Tack för komplimangen! Det värmer.

   Thanks for the compliment! It makes me happy [It warms].

Conjugation

Conjugation of värma (weak)

	Active		Passive
Infinitive	värma		värmas
Supine	värmt		värmts
Imperative	värm		—
Imper. plural1	värmen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	värmer	värmde	värms, värmes	värmdes
Ind. plural1	värma	värmde	värmas	värmdes
Subjunctive2	värme	värmde	värmes	värmdes
	Participles
Present participle	värmande
Past participle	värmd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• uppvärma
• varm
• värme
• värmning

References

• värma in Svensk ordbok (SO)
• värma in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• värma in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)