åthäva
Jump to navigation
Jump to search
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Inherited from Old Swedish athǣva. Cognate of Icelandic athæfi. Originally related to a phrasal verb of the form ha sig åt, compare bära sig åt.
Noun
[edit]åthäva c
Usage notes
[edit]Almost exclusively in the plural.
Declension
[edit]| Declension of åthäva | ||||
|---|---|---|---|---|
| Singular | Plural | |||
| Indefinite | Definite | Indefinite | Definite | |
| Nominative | åthäva | åthävan | åthävor | åthävorna |
| Genitive | åthävas | åthävans | åthävors | åthävornas |
References
[edit]- åthäva in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- åthävor in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- åthävor in Svensk ordbok (SO)
- åthävor in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)