träffa

Swedish

Etymology

Borrowed from German treffen. Doublet of drabba and dräpa.

Pronunciation

• audio:

  (file)

Verb

träffa (present träffar, preterite träffade, supine träffat, imperative träffa)

1. to hit a target
2. to meet
3. to enter an agreement

Conjugation

Conjugation of träffa (weak)

	Active		Passive
Infinitive	träffa		träffas
Supine	träffat		träffats
Imperative	träffa		—
Imper. plural1	träffen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	träffar	träffade	träffas	träffades
Ind. plural1	träffa	träffade	träffas	träffades
Subjunctive2	träffe	träffade	träffes	träffades
	Participles
Present participle	träffande
Past participle	träffad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Synonyms

• (meet): möta
• (enter): sluta

Related terms

• anträffa
• beträffa
• inträffa
• träff
• träffning
• träffsäker

References

• träffa in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• träffa in Svensk ordbok (SO)
• träffa in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• träffa in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)