förekomma

Swedish

förekomma (present förekommer, preterite förekom, supine förekommit, imperative förekom)

(intransitive) to exist, to occur (to be present or found)
(intransitive) to happen, to occur, to take place
(intransitive, reflexive) to appear, to seem
- 1847, Carl August Hagberg, Swedish translation of Shakespeare's Hamlet, act 2, scene 2
  denna herrliga thronhimmel, luften, ser ni, detta mäktiga, sväfvande firmament, detta majestätiska tak inlagt med gyldene eldar, o, det förekommer mig icke annorlunda, än som det vore en otäck, förpestad samling af dunster.
  this most excellent canopy, the air, look you, this brave o'erhanging firmament, this majestical roof fretted with golden fire, why, it appears no other thing to me than a foul and pestilent congregation of vapors.
(transitive) to anticipate, to forestall, to do something before someone else
(transitive) to prevent (i.e. to act before the accident)

Conjugation of förekomma (class 4 strong)

	Active		Passive
Infinitive	förekomma		förekommas
Supine	förekommit		förekommits
Imperative	förekom		—
Imper. plural¹	förekommen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förekommer	förekom	förekoms, förekommes	förekoms
Ind. plural¹	förekomma	förekommo	förekommas	förekommos
Subjunctive²	förekomme	förekomme	förekommes	förekommes
	Participles
Present participle	förekommande
Past participle	förekommen
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.