bländning

Swedish

Etymology

From blända +‎ -ning.

Noun

bländning c

1. verbal noun of blända

Declension

Declension of bländning
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	bländning	bländningen	bländningar	bländningarna
Genitive	bländnings	bländningens	bländningars	bländningarnas

Related terms

• avbländning
• bländare
• bländningsfri
• förbländning
• nedbländning

Further reading

• bländning in Svenska Akademiens ordböcker