förfäa

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search

Swedish

[edit]

Etymology

[edit]

för- +‎ fä +‎ -a

Verb

[edit]

förfäa (present förfäar, preterite förfäade, supine förfäat, imperative förfäa)

  1. (dated) degrade

Conjugation

[edit]
Conjugation of förfäa (weak)
Active Passive
Infinitive förfäa förfäas
Supine förfäat förfäats
Imperative förfäa —
Imper. plural1 förfäen —
Present Past Present Past
Indicative förfäar förfäade förfäas förfäades
Ind. plural1 förfäa förfäade förfäas förfäades
Subjunctive2 förfäe förfäade förfäes förfäades
Participles
Present participle förfäande
Past participle förfäad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

[edit]
Retrieved from "https://en.wiktionary.org/w/index.php?title=förfäa&oldid=66551663"