förfall

See also: forfall

Swedish

Etymology

Deverbal from förfalla, equivalent to för- +‎ fall.

Pronunciation

• Audio (Gotland); “ett förfall”:

  (file)

Noun

förfall n

1. decay, downfall
2. absence (with due cause)

Declension

Declension of förfall

		nominative	genitive
singular	indefinite	förfall	förfalls
	definite	förfallet	förfallets
plural	indefinite	förfall	förfalls
	definite	förfallen	förfallens

Related terms

• förfallodag

Verb

förfall

1. imperative of förfalla

Further reading

• förfall in Svensk ordbok.