förinta
Swedish
Etymology
From German vernichten, equivalent to för- + intet + -a.[1] Cognate with Dutch vernietigen.
Verb
förinta (present förintar, preterite förintade, supine förintat, imperative förinta)
- to annihilate
Conjugation
Conjugation of förinta (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förinta | förintas | ||
| Supine | förintat | förintats | ||
| Imperative | förinta | — | ||
| Imper. plural1 | förinten | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förintar | förintade | förintas | förintades |
| Ind. plural1 | förinta | förintade | förintas | förintades |
| Subjunctive2 | förinte | förintade | förintes | förintades |
| Participles | ||||
| Present participle | förintande | |||
| Past participle | förintad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||