förtjusa
Jump to navigation
Jump to search
Swedish[edit]
Etymology[edit]
Verb[edit]
förtjusa (present förtjuser, preterite förtjuste, supine förtjust, imperative förtjus)
Conjugation[edit]
Conjugation of förtjusa (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förtjusa | förtjusas | ||
| Supine | förtjust | förtjusts | ||
| Imperative | förtjus | — | ||
| Imper. plural1 | förtjusen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förtjuser | förtjuste | förtjuses | förtjustes |
| Ind. plural1 | förtjusa | förtjuste | förtjusas | förtjustes |
| Subjunctive2 | förtjuse | förtjuste | förtjuses | förtjustes |
| Participles | ||||
| Present participle | förtjusande | |||
| Past participle | förtjust | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||