glädje

Swedish

Etymology

From Old Swedish glæþi, glædhe, glædhie, from Old Norse gleði.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Noun

glädje c

1. joy, happiness

   Antonym: sorg

   • 2016, Lars Lönnroth, transl., Den poetiska Eddan, Atlantis, →ISBN, Den höges tal (Hávamál) §47, page 65:

     Rik blev jag först när jag fann en vän. Mänskan är mänskans glädje.

     I first became rich when I found a friend. Man is man's joy.

Declension

Declension of glädje

		nominative	genitive
singular	indefinite	glädje	glädjes
	definite	glädjen	glädjens
plural	indefinite	—	—
	definite	—	—

Derived terms

• glädjebud
• glädjebägare
• glädjedödare
• glädjeflicka
• glädjefull
• glädjefylld
• glädjehus
• glädjekälla
• glädjelös
• glädjerik
• glädjeskutt
• glädjesång
• glädjetår
• glädjeyttring
• glädjeämne

Related terms

• glad
• glädja

See also

• lycka

References

• “glädje”, in Svenska Akademiens ordböcker [Dictionaries of the Swedish Academy] (in Swedish)