långvarig
Swedish
Etymology
lång (“long”) + vara (“to be”) + -ig.
Pronunciation
Adjective
långvarig (comparative långvarigare, superlative långvarigast)
Declension
| Inflection of långvarig | |||
|---|---|---|---|
| Indefinite | Positive | Comparative | Superlative2 |
| Common singular | långvarig | långvarigare | långvarigast |
| Neuter singular | långvarigt | långvarigare | långvarigast |
| Plural | långvariga | långvarigare | långvarigast |
| Masculine plural3 | långvarige | långvarigare | långvarigast |
| Definite | Positive | Comparative | Superlative |
| Masculine singular1 | långvarige | långvarigare | långvarigaste |
| All | långvariga | långvarigare | långvarigaste |
| 1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic | |||