morkulla

Swedish

Etymology

From mor (“moor”) +‎ kulla (“girl”).

Pronunciation

• IPA^(key): /ˌmuːrˈkɵla/
• Rhymes: -la

Noun

morkulla c

1. a Eurasian woodcock (Scolopax rusticola)

Declension

Declension of morkulla
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	morkulla	morkullan	morkullor	morkullorna
Genitive	morkullas	morkullans	morkullors	morkullornas

Anagrams

• malkulor