påg

Swedish

Etymology

Probably from Low German pok (“child”), doublet of påk (“bludgeon”). Cf. archaic Danish pog.

Pronunciation

• IPA^(key): /poːɡ/
• Rhymes: -oːɡ

Noun

påg c

1. (Southern) a boy, lad

Declension

Declension of påg

		nominative	genitive
singular	indefinite	påg	pågs
	definite	pågen	pågens
plural	indefinite	pågar	pågars
	definite	pågarna	pågarnas

Derived terms

• gåsapåg
• pågablära

References

• “påg”, in Svensk ordbok [Dictionary of Swedish] (in Swedish)