rån

See also: Appendix:Variations of "ran" and raan

Swedish

Pronunciation

• IPA^(key): /roːn/

• Audio:

  (file)

• Rhymes: -oːn

Etymology 1

From Old Norse rán.

Noun

rån n

1. a robbery (act or practice of robbing)

   Upp med händerna, det här är ett rån

   Hands up, this is a robbery

Declension

Declension of rån

		nominative	genitive
singular	indefinite	rån	råns
	definite	rånet	rånets
plural	indefinite	rån	råns
	definite	rånen	rånens

Related terms

• råna

See also

• stöld (“theft”)

Etymology 2

Clipping of gorå, from god råd. Cognate of Danish goderåd, Norwegian Bokmål goro.

rån

Noun

rån n

1. a wafer (type of biscuit)

Declension

Declension of rån

		nominative	genitive
singular	indefinite	rån	råns
	definite	rånet	rånets
plural	indefinite	rån	råns
	definite	rånen	rånens

See also

• kex (“cracker, (UK) biscuit”)

Etymology 3

See the etymology of the corresponding lemma form.

Noun

rån

1. inflection of rå:
   1. definite singular
   2. indefinite plural

References

• rån in Svensk ordbok (SO)
• rån in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• rån in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• rån in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
• gorå in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)

Anagrams

• når