släcka

See also: slacka

Swedish

Etymology

From Old Swedish slækkia, from Old Norse sløkkva, from Proto-Germanic *slakwjaną.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

• Rhymes: -²ɛka

Verb

släcka

1. to turn off (a light or a candle)
2. to extinguish (a fire, a flame or thirst)
3. to slake; to add water to burnt lime in order to produce slaked lime

Conjugation

Conjugation of släcka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	släcka		släckas
Supine	släckt		släckts
Imperative	släck		—
Imper. plural1	släcken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	släcker	släckte	släcks, släckes	släcktes
Ind. plural1	släcka	släckte	släckas	släcktes
Subjunctive2	släcke	släckte	släckes	släcktes
	Participles
Present participle	släckande
Past participle	släckt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• släckning
• utsläcka

Anagrams

• läckas