utmärka

Swedish[edit]

ut (“out”) +‎ märka (“mark”)

utmärka (present utmärker, preterite utmärkte, supine utmärkt, imperative utmärk)

to distinguish (set apart)
Det som utmärker djuret är dess märkliga prickar
What distinguishes the animal is its peculiar dots

Han utmärkte sig som lagets bästa spelare
He distinguished himself as the team's best player
to mark out (place marks along, of for example a path or border)
Synonym: (more common) märka ut
to mark (act as an identifier of a spot or the like)
Synonym: (less common) märka ut

En minnessten utmärker platsen där han stupade
A memorial stone marks the spot where he fell
to give (an honor) to, to distinguish
Soldaten utmärktes med en medalj för sitt mod
The soldier was distinguished with a medal for his bravery

Conjugation of utmärka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	utmärka		utmärkas
Supine	utmärkt		utmärkts
Imperative	utmärk		—
Imper. plural¹	utmärken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	utmärker	utmärkte	utmärks, utmärkes	utmärktes
Ind. plural¹	utmärka	utmärkte	utmärkas	utmärktes
Subjunctive²	utmärke	utmärkte	utmärkes	utmärktes
	Participles
Present participle	utmärkande
Past participle	utmärkt
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.