utskällning

Swedish

Etymology

skälla ut (“scold”) +‎ -ning (“-ing”)

Noun

utskällning c

1. a scolding, a telling off

Declension

Declension of utskällning

		nominative	genitive
singular	indefinite	utskällning	utskällnings
	definite	utskällningen	utskällningens
plural	indefinite	utskällningar	utskällningars
	definite	utskällningarna	utskällningarnas

See also

• reprimand
• tillrättavisning (“rebuke”)
• uppläxning (“lecture”)

Further reading

• utskällning in Svensk ordbok.