väktare

Swedish

Etymology

From Old Swedish vaktare, væktare, from Middle Low German wechter or German Wächter, equivalent to vakta +‎ -are. Cognate with Norwegian Bokmål vekter and Norwegian Nynorsk vektar, see also Swedish vakt (“guard”).

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Noun

väktare c

1. guard, member of security (in charge of property)
2. guardian, keeper

   De är stenens väktare.

   They are the guardians of the stone.

Declension

Declension of väktare

		nominative	genitive
singular	indefinite	väktare	väktares
	definite	väktaren	väktarens
plural	indefinite	väktare	väktares
	definite	väktarna	väktarnas

References

• väktare in Svensk ordbok (SO)
• väktare in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• väktare in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)