värma

See also: varma, Varma, and værma

Swedish

Etymology

From Old Swedish værma, from Old Norse verma, from Proto-Germanic *warmijaną.

Noun

värma c

1. (archaic) heat, warmth (the same as värme)

   med blid och livlig värma

   with mild and lively warmth (from a Swedish summer hymn)

Verb

värma

1. to warm, heat up

Conjugation

Conjugation of värma (weak)

	Active		Passive
Infinitive	värma		värmas
Supine	värmt		värmts
Imperative	värm		—
Imper. plural1	värmen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	värmer	värmde	värms, värmes	värmdes
Ind. plural1	värma	värmde	värmas	värmdes
Subjunctive2	värme	värmde	värmes	värmdes
	Participles
Present participle	värmande
Past participle	värmd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• uppvärma
• varm
• värme
• värmning