växt

See also: vaxt

Swedish

Etymology

From Old Norse vǫxtr, from Proto-Germanic *wahstuz.

Noun

växt c

1. plant, vegetable
2. growth, size, length (about human and animal bodies and sometimes plants)

   vara liten i växten

   be a short person (literally: be small in (the) size/growth)

   stanna i växten

   stop growing (literally: stop in the growth)

Declension

Declension of växt
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	växt	växten	växter	växterna
Genitive	växts	växtens	växters	växternas

Derived terms

• växthus

Verb

växt

1. (deprecated template usage) supine of växa
2. (deprecated template usage) past participle of växa

Synonyms

• vuxit (alternative supine)