verbböjning

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search

Swedish[edit]

Etymology[edit]

verb (verb) +‎ böjning (inflection)

Noun[edit]

verbböjning c

  1. (grammar) conjugation, verb inflection

Declension[edit]

Declension of verbböjning 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative verbböjning verbböjningen verbböjningar verbböjningarna
Genitive verbböjnings verbböjningens verbböjningars verbböjningarnas

Further reading[edit]