ifrågasätta

Swedish

Etymology

i +‎ fråga +‎ sätta, cognate with German in Frage stellen, used in Swedish since 1792.

Verb

ifrågasätta (present ifrågasätter, preterite ifrågasatte, supine ifrågasatt, imperative ifrågasätt)

1. to question, to call in question, to cast into doubt

   Den som ifrågasätter statsreligionens myndighet, skall snart komma därhän att ifrågasätta kejsarens.

   Whoever casts doubts over the authority of state religion will soon start to doubt that of the emperor.

2. (rare, obsolescent) to propose, to raise as an issue, to put on the agenda

   I Frankrike, där socialisten Millerand nu ej vågar ifrågasätta mer än att stadga 11 timmars arbete för såväl män och kvinnor som barn

   In France, where the socialist Millerand now doesn't dare to propose more than to legislate 11-hour workdays for men, women and children

   »Ordbok öfver svenska språket, utgifven af Svenska akademien», har, som bekant, i lång tid varit ifrågasatt och vidlyftiga förarbeten härtill ha också sett dagens ljus, fastän man icke förr än år 1893 framlagt något avgörande resultat.

   The Dictionary of the Swedish Language, published by the Swedish Academy, has as we know long been proposed and extensive preparations hereto have also seen the light of day, although it was not until 1893 that any decisive results were presented.

Conjugation

Conjugation of ifrågasätta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	ifrågasätta		ifrågasättas
Supine	ifrågasatt		ifrågasatts
Imperative	ifrågasätt		—
Imper. plural1	ifrågasätten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	ifrågasätter	ifrågasatte	ifrågasätts, ifrågasättes	ifrågasattes
Ind. plural1	ifrågasätta	ifrågasatte	ifrågasättas	ifrågasattes
Subjunctive2	ifrågasätte	ifrågasatte	ifrågasättes	ifrågasattes
	Participles
Present participle	ifrågasättande
Past participle	ifrågasatt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

• ifrågasätta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• ifrågasätta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)