mätta

See also: matta, Matta, mátta, måtta, and måttå

Swedish

Etymology

mätt +‎ -a

Pronunciation

• Audio

  (file)

Adjective

mätta

1. inflection of mätt:
   1. definite singular
   2. plural

Verb

mätta (present mättar, preterite mättade, supine mättat, imperative mätta)

1. to make full, to satiate, to saturate

   att mätta en här

   to feed (satiate) an army

   Lösningen är mättad med syre

   The solution is saturated with oxygen

   Våra ögon och sinnen mättades med begärlighet av denna åsyn

   Our eyes and senses were saturated with avidity by this sight

Conjugation

Conjugation of mätta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	mätta		mättas
Supine	mättat		mättats
Imperative	mätta		—
Imper. plural1	mätten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	mättar	mättade	mättas	mättades
Ind. plural1	mätta	mättade	mättas	mättades
Subjunctive2	mätte	mättade	mättes	mättades
	Participles
Present participle	mättande
Past participle	mättad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• mättnad
• mättning

Further reading

• mätta in Svensk ordbok.