överila
Jump to navigation
Jump to search
Swedish[edit]
Etymology[edit]
Cognate of German übereilen. By surface analysis, över + ila.
Verb[edit]
överila (present överilar, preterite överilade, supine överilat, imperative överila)
Conjugation[edit]
Conjugation of överila (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | överila | — | ||
| Supine | överilat | — | ||
| Imperative | överila | — | ||
| Imper. plural1 | överilen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | överilar | överilade | — | — |
| Ind. plural1 | överila | överilade | — | — |
| Subjunctive2 | överile | överilade | — | — |
| Participles | ||||
| Present participle | överilande | |||
| Past participle | — | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||