blåbär

Definition from Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search
See also: blåbær

Swedish[edit]

Vaccinium myrtillus, also called bilberry or European blueberry.

Etymology[edit]

blå (blue) +‎ bär (berry)

Pronunciation[edit]

  • IPA(key): /ˈbloːˌbɛːr/, /ˈbloːbɛːr/

Noun[edit]

blåbär n

  1. bilberry, Vaccinium sect. Myrtillus (the berry or the plant)
    • 1749, Carl von Linné, “313. Vaccinium, Blåbär. [313. Vaccinium, Bilberry.]”, in Elias Aspelin, transl., Flora Oeconomica, Eller Hushålls-Nyttan Af de i Swerige, Wildt wäxande Örter[1], page 25:
      Nyplåckade blåbär smaka wäl. Torrkade brukas til fyllning och mos. De färga purpur och rödt.
      Freshly picked bilberries taste good. Dried is used for filling and mash. They dye purple and red.
    Synonyms: klyngon, klyngen, årmslekber, häraslickebär, skomakarbär
  2. blueberry, Vaccinium sect. Cyanococcus (the berry or the plant)
    • 2017 August 8, Carolina Wahlberg, “Populärt med amerikanska blåbär [Popular with blueberries]”, in Jordbruksaktuellt[2]:
      Denna typ av blåbär passar bra för självplock och för de som har gårdsbutik.
      This type of blueberry/bilberry is suitable for self-picking and for those who have a farm shop.
    Synonym: amerikanskt blåbär
  3. (colloquial) an inexperienced, unsuccessful or incompetent person; beginner, newbie

Declension[edit]

Declension of blåbär 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative blåbär blåbäret blåbär blåbären
Genitive blåbärs blåbärets blåbärs blåbärens

Further reading[edit]