käck

Definition from Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search
See also: kack

Swedish[edit]

Etymology[edit]

From German keck, from Proto-Germanic *kwikwaz, doublet of kvick.

Pronunciation[edit]

Adjective[edit]

käck (comparative käckare, superlative käckast)

  1. bright, lively, keen, plucky
    • 2016, Nils Edvard Hammarstedt, translation of Tacitus' Germania, Ch. 13:
      Stor är ock tävlan såväl mellan följesmännen om närmaste platsen hos hövdingen som mellan hövdingarna om de flesta och käckaste följesmännen
      Great is also the competition amid followers for the closest place next to the chieftain, and the same goes amid the chieftains regarding who shall have the most and keenest followers

Declension[edit]

Inflection of käck
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular käck käckare käckast
Neuter singular käckt käckare käckast
Plural käcka käckare käckast
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 käcke käckare käckaste
All käcka käckare käckaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.