komma ihåg
Swedish
Verb
komma ihåg (present kommer ihåg, preterite kom ihåg, supine kommit ihåg, imperative kom ihåg)
Conjugation
Conjugation of komma (strong)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | komma ihåg | — | ||
| Supine | kommit ihåg | — | ||
| Imperative | kom ihåg | — | ||
| Imper. plural1 | kommen ihåg | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | kommer ihåg | kom ihåg | — | — |
| Ind. plural1 | komma ihåg | kommo ihåg | — | — |
| Subjunctive2 | komme ihåg | komme ihåg | — | — |
| Participles | ||||
| Present participle | ihågkommande | |||
| Past participle | ihågkommen | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||