skön
Swedish
Etymology
From Old Swedish skön, from Middle Low German schö̂ne, from Old Saxon skōni, from Proto-Germanic *skauniz (“beautiful, shining”). Compare German schön, English sheen.
Pronunciation
Adjective
skön (comparative skönare, superlative skönast)
- beautiful, fair
- Spegel, spegel på väggen där, säg vem som skönast i landet är?
- Mirror, mirror on the wall, who in the land is fairest of all?
- Spegel, spegel på väggen där, säg vem som skönast i landet är?
- comfortable (providing comfort and ease; agreeable)
Declension
Inflection of skön | |||
---|---|---|---|
Indefinite | Positive | Comparative | Superlative2 |
Common singular | skön | skönare | skönast |
Neuter singular | skönt | skönare | skönast |
Plural | sköna | skönare | skönast |
Masculine plural3 | sköne | skönare | skönast |
Definite | Positive | Comparative | Superlative |
Masculine singular1 | sköne | skönare | skönaste |
All | sköna | skönare | skönaste |
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic |
Related terms
Noun
skön n
- liking, preference, arbitration
- efter eget skön
- according to one's own preference
- efter eget skön
Declension
Declension of skön | ||||
---|---|---|---|---|
Uncountable | ||||
Indefinite | Definite | |||
Nominative | skön | skönet | — | — |
Genitive | sköns | skönets | — | — |