släng

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search
See also: slang and Slang

Estonian[edit]

Noun[edit]

släng (genitive slängi, partitive slängi)

  1. slang

Declension[edit]

Declension of släng (ÕS type 22e/riik, length gradation)
singular plural
nominative släng slängid
accusative nom.
gen. slängi
genitive slängide
partitive slängi slänge
slängisid
illative slängi
slängisse
slängidesse
slängesse
inessive slängis slängides
slänges
elative slängist slängidest
slängest
allative slängile slängidele
slängele
adessive slängil slängidel
slängel
ablative slängilt slängidelt
slängelt
translative slängiks slängideks
slängeks
terminative slängini slängideni
essive slängina slängidena
abessive slängita slängideta
comitative slängiga slängidega

Swedish[edit]

Etymology[edit]

Deverbal from slänga.

Pronunciation[edit]

Noun[edit]

släng c

  1. a swing (broad, arcing movement, especially of something "dull," like a limb or a ladle, that might produce a smack if it hits something)
  2. a (short, relatively mild) bout (of an illness or the like)

Declension[edit]

Declension of släng 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative släng slängen slängar slängarna
Genitive slängs slängens slängars slängarnas

Derived terms[edit]

See also[edit]

Verb[edit]

släng

  1. imperative of slänga

References[edit]

Anagrams[edit]