språka

See also: spraka and spráka

Norwegian Bokmål

Alternative forms

• språkene

Noun

språka n

1. definite plural of språk

Norwegian Nynorsk

Noun

språka n

1. definite plural of språk

Swedish

Etymology

Derived from språk (“language”) +‎ -a.

Verb

språka (present språkar, preterite språkade, supine språkat, imperative språka)

1. to talk, to chat, to converse (in a relaxed manner)

   Vi språkade om allt möjligt

   We talked about all sorts of things

2. (dated, rare) to speak (a language or through a language)

   Kan du språka på tyska?

   Can you speak German?

Conjugation

Conjugation of språka (weak)

	active		passive
infinitive	språka		språkas
supine	språkat		språkats
imperative	språka		—
imper. plural1	språken		—
	present	past	present	past
indicative	språkar	språkade	språkas	språkades
ind. plural1	språka	språkade	språkas	språkades
subjunctive2	språke	språkade	språkes	språkades
present participle		språkande
past participle		—

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

• “språka”, in Svensk ordbok [Dictionary of Swedish] (in Swedish)
• “språka”, in Svenska Akademiens ordlista [Wordlist of the Swedish Academy] (in Swedish)
• “språka”, in Svenska Akademiens ordbok [Dictionary of the Swedish Academy] (in Swedish)

Anagrams

• påskar