sträva

See also: strava

Swedish

Etymology 1

See the etymology of the corresponding lemma form.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Adjective

sträva

1. inflection of sträv:
   1. definite singular
   2. plural

Etymology 2

From German streb, a byform of streben (“to strive”), related to Etymology 3 below.

Noun

sträva c

1. (chiefly construction) a strut, a brace (diagonal support)

Declension

Declension of sträva

		nominative	genitive
singular	indefinite	sträva	strävas
	definite	strävan	strävans
plural	indefinite	strävor	strävors
	definite	strävorna	strävornas

Derived terms

• strävbåge
• strävpelare

Etymology 3

Borrowed from German streben

Verb

sträva (present strävar, preterite strävade, supine strävat, imperative sträva)

1. to strive

Conjugation

Conjugation of sträva (weak)

	active		passive
infinitive	sträva		—
supine	strävat		—
imperative	sträva		—
imper. plural1	sträven		—
	present	past	present	past
indicative	strävar	strävade	—	—
ind. plural1	sträva	strävade	—	—
subjunctive2	sträve	strävade	—	—
present participle		strävande
past participle		—

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• bakåtsträvare (“reactionary, luddite”)
• eftersträva
• strävare
• strävig
• strävsam

Related terms

• strävan

References

• “sträva”, in Svensk ordbok [Dictionary of Swedish] (in Swedish)
• “sträva”, in Svenska Akademiens ordböcker [Dictionaries of the Swedish Academy] (in Swedish)
• “sträva”, in Svenska Akademiens ordbok [Dictionary of the Swedish Academy] (in Swedish)
• sträva in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)

Anagrams

• stävar, svärta, värsta, västar, västra