välta

See also: valta

Swedish

välta (noun)

välta (verb 1)

välta (verb 2)

välta (verb 2)

Adjective

välta

1. (deprecated template usage) inflection of vält:
   1. definite singular
   2. plural

Noun

välta c

1. a pile or stack of felled trees

Declension

Declension of välta
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	välta	vältan	vältor	vältorna
Genitive	vältas	vältans	vältors	vältornas

Related terms

• rotvälta

Verb

välta

1. to tip, to fall over, to fell
2. to flatten, using a roller (road roller or agricultural roller)

Conjugation

Conjugation of välta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	välta		vältas
Supine	vält		välts
Imperative	vält		—
Imper. plural1	välten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	välter	välte	välts, vältes	vältes
Ind. plural1	välta	välte	vältas	vältes
Subjunctive2	välte	välte	vältes	vältes
	Participles
Present participle	vältande
Past participle	vält
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Conjugation of välta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	välta		vältas
Supine	vältat		vältats
Imperative	välta		—
Imper. plural1	välten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	vältar	vältade	vältas	vältades
Ind. plural1	välta	vältade	vältas	vältades
Subjunctive2	välte	vältade	vältes	vältades
	Participles
Present participle	vältande
Past participle	vältad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• vält
• vältning

References

• välta 1, 2, 3 in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)

Anagrams

• tävla