vinter

Danish

Etymology

From Old Danish wintær, from Old Norse vintr, from Proto-Germanic *wintruz (“winter”).

Pronunciation

• IPA^(key): /ventər/, [ˈvenˀd̥ɐ]

Noun

vinter c (singular definite vinteren, plural indefinite vintre)

1. (season) winter

Inflection

Declension of vinter

common gender	Singular		Plural
	indefinite	definite	indefinite	definite
nominative	vinter	vinteren	vintre	vintrene
genitive	vinters	vinterens	vintres	vintrenes

See also

• vinter on the Danish Wikipedia.Wikipedia ^da
• (seasons) årstider; forår,‎ sommer,‎ efterår,‎ vinter ^[edit]

Seasons in Danish · årstider (layout · text) · category
forår (“spring”)	sommer (“summer”)	efterår (“autumn”)	vinter (“winter”)

---

Norwegian Bokmål

Etymology

From Old Norse vetr, from Proto-Germanic *wintruz (“winter”).

Noun

vinter m (definite singular vinteren, indefinite plural vintere or vintre or vintrer, definite plural vinterne or vintrene)

1. winter

Derived terms

• snøvinter
• vinterføre
• vintergrønn
• vinterkulde
• vinterlig
• vintermåned
• vinternatt
• vinterpels
• vintersolverv
• vintersport
• vinterstid, vintertid
• vintertøy

 

Related terms

• høst
• mørketid
• sommer

• vår
• årstid

References

• “vinter” in The Bokmål Dictionary.

---

Norwegian Nynorsk

Alternative forms

• vetter

Etymology

From Old Norse vintr, from Proto-Germanic *wintruz (“winter”). Akin to English winter.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈʋɪntɛr/

Noun

vinter m (definite singular vinteren, indefinite plural vintrar, definite plural vintrane)

1. winter

Derived terms

• snøvinter
• vinterføre
• vinterkulde
• vinterleg
• vinternatt
• vinterpels
• vintersport
• vintertid
• vintertøy

 

Related terms

• haust
• mørketid
• sommar, sumar

• vår
• årstid

References

• “vinter” in The Nynorsk Dictionary.

---

Old Swedish

Alternative forms

• vitter, vætter

Etymology

From Old Norse vintr, from Proto-Germanic *wintruz.

Noun

vinter m

1. winter

Declension

Declension of vinter (consonant stem)

	singular		plural
	indefinite	definite	indefinite	definite
nominative	vinter	vintrin	vinter	vintrinir, -rene(r)
accusative	vinter	in	vinter	vintrina, -ena(r)
dative	vintri, -e	vintrinum, -enom	vintrum, -om	vintrumin, -omen
genitive	vintra(r), vinters	vintrins	vintra	vintranna

Descendants

• Swedish: vinter

---

Swedish

Etymology

From Old Swedish vinter, from Old Norse vintr, from Proto-Germanic *wintruz (“winter”).

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈvɪntɛr/

• audio:

  (file)

Noun

vinter c

1. winter; the coldest of the four seasons; either defined by three months between two fixed dates, or, in a meteorological sense, any period during which the average temperature is below freezing.

Declension

Declension of vinter
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	vinter	vintern	vintrar	vintrarna
Genitive	vinters	vinterns	vintrars	vintrarnas

Related terms

i vintras midvinter snövinter vinterbad vinterbadare vinterbete vinterblek vinterbomull vinterbona vinterdräkt vinterdvala vinterdäck vinterfiske vinterfoder vinterfrukt vinterföda vinterförhållanden vinterförråd

vinterförvara vinterförvaring vintergata vintergrön vintergröna vintergäck vinterhalvår vinterhimmel vinterhärdig vinteride vinteridrott vinterjacka vinterkall vinterkappa vinterklimat vinterkläder vinterkräksjuka vinterkvarter vinterkväll vinterkyla vinterköld vinterkörning vinterlandskap vinterlig

vinterlik vinterlov vintermorgon vintermånad vintermörker vintermössa vinternatt vinterny vinterolympiad vinter-OS vinterperiod vinterpotatis vinterpäls vinterpäron vinterrock vintersemester vinterskrud vintersol vintersolstånd vinterspel vintersport vinterstorm vintersäsong vintersömn

vintersöndag vintertid vinterträdgård vinteruppehåll vinterutbilda vintervecka vintervila vinterviste vinterväder vinterväg vinterväghållning vinterväglag vinteräpple vinteröverrock vintrig övervintra

References

• vinter in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)