Donald

Definition from Wiktionary, the free dictionary
Jump to: navigation, search

English[edit]

Etymology[edit]

Name of Scottish kings and an early saint, from Scottish Gaelic Dòmhnall, dumno "world" + val "rule".

Pronunciation[edit]

Proper noun[edit]

Donald

  1. A male given name.
    • 1816 Walter Scott, Old Mortality, Samuel H. Parker, 1836, page 232
      "Country?" replied Cuddie; "ou, the country's weel eneugh, and it werena that dour deevil, Calver'se, ( they ca' him Dundee now) that's stirring about yet in the Highlands, they say, with a' the Donalds, and Duncans, and Dugalds, that ever wore bottomless breeks, driving about wi' him, to set things asteer again, - - -
    • 1980 Laura Furman, The Glass House, a Novella and Stories, Viking Press, 1980, ISBN 0670341797, page 76:
      My friends call me Terry. My husband always used my full name, Teresa. He said it made him feel like he was married to a foreign woman. And I never called him Don or Donny or Donny Joe. I called him Donald from the first time we met.
    • 1991 Frank Chin, Donald Duk, Coffee House Press, 1991, ISBN 0918273838, page 1
      Donald Duk never liked his name. He hates his name. He is not a duck. He is not a cartoon character. - - - "Only the Chinese are stupid enough to give a kid a stupid name like Donald Duk," Donald Duk says to himself.

Usage notes[edit]

  • Popular in all English-speaking countries in the first half of the 20th century.

Derived terms[edit]

Translations[edit]


Swedish[edit]

Etymology[edit]

From English Donald. First recorded as a given name in Sweden in 1880.

Proper noun[edit]

Donald

  1. A male given name.
    • 1975 Christer Kihlman, Dyre prins, Wahlström & Widstrand, ISBN 9146121315, page 113:
      Som liten var jag ganska stolt över mitt namn. Donald! Det klingade minsann mäktigare det än både Kalle och Ville och Lasse. Senare, när jag upphöjt mig själv i borgarståndet och för säkerhets skull beseglat min borgerlighet genom äktenskapet med Gunnel Lindermann hade jag uppriktigt sagt gärna hetat nånting annat, nånting mera traditionellt ståndsmässigt, eller från den synpunkten konventionellare, som Johan eller Henrik eller Carl-Gustaf. Till och med Max och Moritz och Niklas hade gått an. Bara inte Donald. Det avslöjade obönhörligt härkomsten, fick jag snart nog klart för mig. Just i de kretsarna. I likhet med Clark och Gladys och Salome. Det lät vulgärt låtsasfint, uppkomlingsaktigt, eller på det hela taget pinsamt adekvat när allt kommer omkring.

References[edit]

  • Roland Otterbjörk: Svenska förnamn. Almqvist&Wiksell 1996