zigzaggen

Dutch

Etymology

From zigzag +‎ -en.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈzɪxˌzɑ.ɣə(n)/

• Audio

  (file)

• Hyphenation: zig‧zag‧gen

Verb

zigzaggen

1. (intransitive) to zigzag

Inflection

Conjugation of zigzaggen (weak)
infinitive	zigzaggen
past singular	zigzagde
past participle	gezigzagd
infinitive	zigzaggen
gerund	zigzaggen n
	present tense	past tense
1st person singular	zigzag	zigzagde
2nd person sing. (jij)	zigzagt	zigzagde
2nd person sing. (u)	zigzagt	zigzagde
2nd person sing. (gij)	zigzagt	zigzagde
3rd person singular	zigzagt	zigzagde
plural	zigzaggen	zigzagden
subjunctive sing.1	zigzagge	zigzagde
subjunctive plur.1	zigzaggen	zigzagden
imperative sing.	zigzag
imperative plur.1	zigzagt
participles	zigzaggend	gezigzagd
1) Archaic.