ända

See also: anda, Anda, ANDA, ænda, and ändå

Swedish

Pronunciation

• Audio

  (file)

• IPA^(key): /ɛnda/
• Homophone: enda

Adverb

ända (not comparable)

1. all the way

   Han sprang ända hem.

   He ran all the way home.

Noun

ända c

1. buttock, behind
2. end (of a string etc.)

   Synonym: ände

Declension

Declension of ända
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	ända	ändan	ändor	ändorna
Genitive	ändas	ändans	ändors	ändornas

Related terms

• ände

Etymology 3

From Old Swedish ænda, from Old Norse enda, from Proto-Germanic *andijōną.

Verb

ända

1. to end

   Synonyms: göra slut på, avsluta

Conjugation

Conjugation of ända (weak)

	Active		Passive
Infinitive	ända		ändas
Supine	ändat		ändats
Imperative	ända		—
Imper. plural1	änden		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	ändar	ändade	ändas	ändades
Ind. plural1	ända	ändade	ändas	ändades
Subjunctive2	ände	ändade	ändes	ändades
	Participles
Present participle	ändande
Past participle	ändad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

• ta slut - causative to ”göra slut på”

Etymology 4

See the etymology of the corresponding lemma form.

Adjective

ända

1. Misspelling of enda.