vända

See also: vanda, Vanda, vånda, and vænda

Swedish

Etymology

From Old Swedish vænda, from Old Norse venda, from Proto-Germanic *wandijaną.

Pronunciation

• audio:

  (file)

Verb

vända (present vänder, preterite vände, supine vänt, imperative vänd)

1. to turn
2. (cooking) to flip (e.g. hamburgers), to fry on both sides

Conjugation

Conjugation of vända (weak)

	Active		Passive
Infinitive	vända		vändas
Supine	vänt		vänts
Imperative	vänd		—
Imper. plural1	vänden		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	vänder	vände	vänds, vändes	vändes
Ind. plural1	vända	vände	vändas	vändes
Subjunctive2	vände	vände	vändes	vändes
	Participles
Present participle	vändande
Past participle	vänd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• använda
• frånvända
• invända
• omvända
• tillvända
• vändning

Noun

vända c

1. a turn

Declension

Declension of vända

		nominative	genitive
singular	indefinite	vända	vändas
	definite	vändan	vändans
plural	indefinite	vändor	vändors
	definite	vändorna	vändornas

Synonyms

• runda

Further reading

• vända in Svensk ordbok.