tillvända
Jump to navigation
Jump to search
Swedish[edit]
Etymology[edit]
From Old Swedish tilvænda, equivalent to till + vända.
Verb[edit]
tillvända (present tillvänder, preterite tillvände, supine tillvänt, imperative tillvänd)
Usage notes[edit]
Primarily in the participle forms and as part of compounds.
Conjugation[edit]
Conjugation of tillvända (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | tillvända | tillvändas | ||
| Supine | tillvänt | tillvänts | ||
| Imperative | tillvänd | — | ||
| Imper. plural1 | tillvänden | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | tillvänder | tillvände | tillvänds, tillvändes | tillvändes |
| Ind. plural1 | tillvända | tillvände | tillvändas | tillvändes |
| Subjunctive2 | tillvände | tillvände | tillvändes | tillvändes |
| Participles | ||||
| Present participle | tillvändande | |||
| Past participle | tillvänd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Antonyms[edit]
References[edit]
- tillvända in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- tilvända in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 2:1: M-T