befallning

Definition from Wiktionary, the free dictionary
Jump to: navigation, search

Swedish[edit]

Noun[edit]

befallning c

  1. order, command

Declension[edit]

Inflection of befallning 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative befallning befallningen befallningar befallningarna
Genitive befallnings befallningens befallningars befallningarnas

Related terms[edit]