brännmärka

Swedish

Etymology

bränna (“burn”) +‎ märka (“mark”)

Verb

brännmärka (present brännmärker, preterite brännmärkte, supine brännmärkt, imperative brännmärk)

1. to brand (with a hot iron)
2. (figuratively, from older practice of branding criminals) to stigmatize, to brand

   Den nya lagen brännmärker rökare

   The new law stigmatizes smokers

Conjugation

Conjugation of brännmärka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	brännmärka		brännmärkas
Supine	brännmärkt		brännmärkts
Imperative	brännmärk		—
Imper. plural1	brännmärken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	brännmärker	brännmärkte	brännmärks, brännmärkes	brännmärktes
Ind. plural1	brännmärka	brännmärkte	brännmärkas	brännmärktes
Subjunctive2	brännmärke	brännmärkte	brännmärkes	brännmärktes
	Participles
Present participle	brännmärkande
Past participle	brännmärkt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

• brännskada (“burn”)

References

• brännmärka in Svensk ordbok (SO)
• brännmärka in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• brännmärka in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)