djur

Swedish

Etymology

From Old Swedish diūr, from Proto-Germanic *deuzą, from Proto-Indo-European *dʰewsóm.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈjʉːr/

• audio

  (file)

• Rhymes: -ʉːr

Noun

djur n

1. animal

Declension

Declension of djur
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	djur	djuret	djur	djuren
Genitive	djurs	djurets	djurs	djurens

Derived terms

• björndjur
• boskapsdjur
• djurens konung
• djurfoder
• djurkretsen
• djurpark
• djurplågare
• djurplågeri
• djurrike
• djursjukhus
• djurskyddslag
• djurtandvård
• djurtämjare
• djuruppfödare
• djurvän
• däggdjur
• hjortdjur
• husdjur
• kattdjur
• kloakdjur
• klövdjur
• kräldjur
• leddjur
• näbbdjur
• pungdjur
• rovdjur
• skaldjur
• slaktdjur
• sliddjur
• spindeldjur
• urdjur
• vilddjur

 

Further reading

• djur in Svensk ordbok.