dygna
Swedish
Etymology
From the noun dygn (“a day and a night”) + -a
Pronunciation
Verb
dygna (present dygnar, preterite dygnade, supine dygnat, imperative dygna)
- (colloquial) To stay awake for twenty-four hours.
- 2016, Pernilla Gesén, Jennas första (Dagbok för utvalda 1), Massolit Förlagsgrupp, →ISBN.
- Så vad gör man när man dygnar?
- So what do you do when you pull an all-nighter?
- 2016, Pernilla Gesén, Jennas första (Dagbok för utvalda 1), Massolit Förlagsgrupp, →ISBN.
Conjugation
Conjugation of dygna (weak)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | dygna | dygnas | ||
Supine | dygnat | dygnats | ||
Imperative | dygna | — | ||
Imper. plural1 | dygnen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | dygnar | dygnade | dygnas | dygnades |
Ind. plural1 | dygna | dygnade | dygnas | dygnades |
Subjunctive2 | dygne | dygnade | dygnes | dygnades |
Participles | ||||
Present participle | dygnande | |||
Past participle | dygnad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |