gissla

Swedish

Etymology

gissel (“whip, staff”) +‎ -a

Verb

gissla (present gisslar, preterite gisslade, supine gisslat, imperative gissla)

1. to whip, to flagellate
2. to torture, to hurt
3. to joke about (someone), to parody

Conjugation

Conjugation of gissla (weak)

	Active		Passive
Infinitive	gissla		gisslas
Supine	gisslat		gisslats
Imperative	gissla		—
Imper. plural1	gisslen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	gisslar	gisslade	gisslas	gisslades
Ind. plural1	gissla	gisslade	gisslas	gisslades
Subjunctive2	gissle	gisslade	gissles	gisslades
	Participles
Present participle	gisslande
Past participle	gisslad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Synonyms

• piska
• tortera
• parodiera

Related terms

• gisslare
• självgisslare