gräva

See also: grava, gravá, and gravà

Swedish

Etymology

From Old Swedish grava, græva, from Old Norse grafa, from Proto-Germanic *grabaną, from Proto-Indo-European *gʰrābʰ-.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Verb

gräva (present gräver, preterite grävde, supine grävt, imperative gräv)

1. to dig (make a hole in the ground, along with similar sense extensions to English)

   Nisse grävde ett hål i marken med en spade

   Nisse dug a hole in the ground with a shovel

   gräva ner en skattkista

   bury ("dig down") a treasure chest

   gräva upp en skattkista

   dig up a treasure chest

   gräva ut ruiner

   excavate ("dig out") ruins – usually implies archaeology

   en utgrävning

   an excavation ("out-digging") – usually implies archaeology

   gräva fram en överlevande ur en raserad byggnad

   dig a survivor out of a collapsed building ("dig forth a survivor")

   Hennes naglar grävde sig in i hans arm

   Her nails dug into his arm

   • 1541, Gustav Vasa Bible, Genesis (Första Mosebok), 26:19

     Groffuo ock Jsaacs tienare j dalenom, och funno ther en brunn medh leffuandes watn.

     (pre-1906 spelling) Grofvo ock Isaacs tjenare i dalenom, och funno der en brunn med lefvandes vatten.

     And Isaac's servants digged in the valley, and found there a well of springing water.

2. to dig into, to dig (do research)

   gräva i någons förflutna

   dig into ("dig in") someone's past

   gräva fram information

   dig up information

   1. (journalism) to investigate

      grävande journalistik

      investigative ("digging") journalism

Conjugation

Conjugation of gräva (weak)

	active		passive
infinitive	gräva		grävas
supine	grävt		grävts
imperative	gräv		—
imper. plural1	gräven		—
	present	past	present	past
indicative	gräver	grävde	grävs, gräves	grävdes
ind. plural1	gräva	grävde	grävas	grävdes
subjunctive2	gräve	grävde	gräves	grävdes
present participle		grävande
past participle		grävd

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Conjugation of gräva (class 6 strong, archaic)

	active		passive
infinitive	gräva		grävas
supine	grävit		grävits
imperative	gräv		—
imper. plural1	gräven		—
	present	past	present	past
indicative	gräver	grov	grävs, gräves	grovs
ind. plural1	gräva	grovo	grävas	grovos
subjunctive2	gräve	grove	gräves	groves
present participle		grävande
past participle		gräven

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• den som gräver grop åt andra faller själv däri
• gräv
• gräv ned dig!
• gräva fram
• gräva ner
• gräva ner sig i
• gräva upp
• gräva ut
• grävmaskin
• grävning
• grävskopa
• utgrävning

See also

• begrava
• grava

References

• “gräva”, in Svensk ordbok [Dictionary of Swedish] (in Swedish)
• “gräva”, in Svenska Akademiens ordlista [Wordlist of the Swedish Academy] (in Swedish)
• “gräva”, in Svenska Akademiens ordbok [Dictionary of the Swedish Academy] (in Swedish)

Anagrams

• vägar, vägra