kräkning

Swedish

Etymology

From kräkas +‎ -ning.

Pronunciation

• IPA^(key): [²krɛːkniŋ]

Noun

kräkning c

1. vomit, vomiting

   Hon hade feber och kräkningar.

   She had fever and vomit.

Declension

Declension of kräkning

		nominative	genitive
singular	indefinite	kräkning	kräknings
	definite	kräkningen	kräkningens
plural	indefinite	kräkningar	kräkningars
	definite	kräkningarna	kräkningarnas

Related terms

• kräkningsanfall
• kräkmedel

Further reading

• kräkning in Svensk ordbok.