krokben

Swedish

Etymology

From krok (“hook”) +‎ ben (“leg”).

Pronunciation

• IPA^(key): /²kruːkˌbeːn/

Noun

krokben n

1. a leg put out as an obstacle in order to trip somebody

   lägga krokben för någon

   trip somebody

2. (figuratively) something which stands in the way for progress

Usage notes

Used with sätta or lägga, i.e. sätta/lägga krokben för någon.

Declension

Declension of krokben
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	krokben	krokbenet	krokben	krokbenen
Genitive	krokbens	krokbenets	krokbens	krokbenens

Synonyms

• fälleben (dialectal, Southern)
• snarskank (dialectal, Södermanland, Östergötland)
• tjuvben (dialectal, Northern)

References

• krokben in Svensk ordbok (SO)