ordningslag

Swedish

Etymology

Compound of ordning +‎ -s- +‎ lag (“law”).

Noun

ordningslag c

1. (law) Public Order Act

Declension

Declension of ordningslag
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	ordningslag	ordningslagen	ordningslagar	ordningslagarna
Genitive	ordningslags	ordningslagens	ordningslagars	ordningslagarnas

Further reading

• ordningslag in Svenska Akademiens ordböcker

Anagrams

• slagordning